Fotografen Leif Till Galleri

Det är väl lite pretentiöst att kalla sig för fotograf bara för att man envisas med att alltid släpa med sig en kamera, men det är väl så det är.

När jag var kanske 12-13 så fick jag följa med pappa till mörkrummet och hjälpa till att vaska bilder och ungefär då började jag väl också använda en enklare lådkamera.

I gymnasieåldern kom jag i kontakt med en kamrat som tog mig till en annan nivå och bättre kamera och egen förstoringsapparat införskaffades och mörkrum inreddes i en skrubb på övervåningen i vårt hus.

Sedan som vuxen och med egen familj försökte man ordna nån stans att rigga upp utrustningen, men i Bromölla blev det att man utnyttjade fotoklubbens mörkrum.

Vad är det då som fastnat på mina bilder?  Något särskilt intresseområde ?  – Nej, det är väl snarast så att jag använt kameran istället för att föra dagbok över mitt liv, dokumenterat det jag mött,  hålla fast och förmedla  upplevelser och känslor, inte med tanke på någon internationell publik utan mer för egen eller mina närmastes skull. Förhoppningsvis kan någon enstaka bild tilltala eller väcka intresse även utanför den kretsen. Om inte så har jag i alla fall haft lite roligt på vägen !